lite bilder från helliden

 
 
 


lite studio bilder på mig och min lettiska bror ;)

Att bli pappa

Är du gravid? Välkommen in i världen där alla får ha åsikter om dig! Eller, tja, i världen där i alla fall många tycker att dom borde få ha åsikter om dig.

Vecka 13
Vi väntar vårt första barn i december. Har nog inte riktigt förstått vad det är som håller på att ske. Det har varit lite av en känslomässig berg- och dalbana de senaste veckorna för oss båda, först ett positivt graviditetstest, sedan blödningar men sedan har allt blivit mer stabilt. Vi var hos barnmorskan idag, hon är hittills jättebra och lyssnar tålmodigt på två oroliga förstagångsgravida blivande föräldrar.
-Varför mår jag inte illa?
-Varför svänger inte mitt humör så mycket som det står att det ska göra. Är det nå fel på mig om det inte är så?
Barnmorskan svarade att det är lite olika andra känner av det tidigt och andra sent. Och att hon inte skulle vara orolig för någonting för allting just nu ser jättebra ut. Allt ni ska tänka på är att försöka äta mycket grönsaker och frukt så kommer allt bli jättebra.
I slutet av besöket frågade Barnmorskan om vi ville att vi skulle lyssna efter hjärtljud, men vi fick lova att inte bli orolig om vi inte hörde något, för det är svårt att höra så tidigt. Amanda lade sig förväntasfullt och spänt på britsen och knäppte upp byxorna så att hon kunde nå med sin fiffiga apparat, först hördes bara Amandas lugna puls, men helt plötsligt så hördes den. Som ett litet tåg lät den och plötsligt blev allt så mycket mer verkligt, den är faktiskt på väg och kommer till oss om bara några månader. När vi var klara på mödravården sprang vi ut på gatan och tittade på varandra av lycka, vi firade med en högst onyttig lunch på stan innan vi tog en lång promenad samtidigt som vi planerade hur våra föräldrar ska få veta att vi ska få barn. Men det känns inte helt som om det är på riktigt än.

För vem tänker inte tanken att vad som helst kan hända vårt barn, tankarna snurrar runt i huvudet men man känner sig så lycklig. Vårt kärleksbarn som ska komma till världen och sprida lycka.

Vecka 14
Nu börjar alla Amandas frågor bli besannade, hon blir lätt upprörd, börjar må lite illa, och humöret svängde en hel del. Det gick ofta ut över mig eftersom jag alltid var i närheten, det kunde vara att hon inte hittade rätt kläder till att jag sa fel sak, men eftersom jag visste det så tog jag bara allt med en nypa salt. En hel del tårar föll men vi fick oxå många skratt och fler kommer det bli.

När vi var på vårt andra ultraljud och hon vi hade sa att hon inte hittade allt hon ville se och att hon tyckte det var lite fostervatten blev vi genast oroliga och tittade på varandra. Jag tog Amandas hand och kramade den hårt. Såg mig runt i rummet som var kallt lite grått och mörkt. Lukten av sterilt gjorde nästan ont i näsan på mig. Efter ett tag så kom Kruella Devil och sa att det inte såg bra ut och att hon måste kalla in en specialsköterska, vi blev genast ännu mer nervösa och jag kände att jag knappt kunde hålla tillbaka tårarna, för vem vill att det händer nått med barnet. Vi fick komma in till specialläkaren nervösa och spända Amanda lade sig på britsen igen och läkaren började titta Det gick ganska fort så hade hon sätt allt hon ville se, och sa att allt var bra och att vi inte behövde oroa oss för att det ska vara fel. Det ända hon kunde säga som var ganska vanligt var att benen var lite längre än benen i huvudet som dom mäter. Men för att se så allt växer som det ska och det så fick vi en tid tillbaka efter 2 veckor, vi åkte tillbaka dit i vecka 16 och som tur var det fick vi special sköterskan. Vi kom in i samma rum som sist, man kände nästan hur rädslan satt kvar och väntade på en i stolen brevid britsen. Amanda klättrade upp och lade sig tillrätta och sköterskan började titta och såg att allt var bra och att allt växt som det skulle, vi drog en lättad suck båda två.


Vecka 17
Tidiga sparkar gud vad allting känns otroligt nu. I mitten av vecka 17 kände jag hur lillen sparkade jag blev helt knäsvag och fick tårar i ögonen det var ungefär då jag började att fatta att det verkligen är på riktigt och att det är en liten pytteliten bebis i magen. Vi känner oss nu lyckligare än någonsin nu när vi väl fått tecken på att den mår bra.

.
Vecka 18-22
Den här tiden har gått riktigt fort man kan knappt fatta det men det gör inget för allt känns så underbart, Barnet:
Från huvud till stjärt är längden cirka 20 cm. Vikten runt 420 gram. Tarmarna har utvecklats så att näring kan tas upp från det fostervatten barnet sväljer. Fortfarande kommer merparten av all näring från mamman via moderkakan, men en del passerar nu tarm systemet fram till tjocktarmen. Den första avföringen börjar på så vis bildas i barnets tarm. Barnets lever och mjälte producerar blodceller och nu bidrar också benmärgen med tillverkningen. Barnet har både ögonbryn och ögonfransar. Huvudhåret börjar växa ut. Vi har börjat handla lite baby kläder och saker som är bra att ha men inte allt för mycket saker eftersom dom säger att det är otur att handla för mycket i förväg. Men ur den gravida kvinnans synvinkel är det ju underbart att tiden springer förbi (i alla fall för Amanda) för då känns det inte som om att de där "bara" 12 veckorna som är kvar är så otroligt långa i alla fall. Å andra sidan kan det ju bli både 10 och 14 veckor också tills det är dags och i det fallet föredrar jag självklart de tidigare av de tu.

Amanda:Men vecka 27 hur som haver och med den kommer inte så mycket mer än förra veckan eller kommande vecka. Självklart har lilla ängeln i magen blivit lite större och tyngre och ibland kan det då bli obehagligt om han lägger sig på urinblåsan eller satsar ett hårt slag eller spark i revbenen. Magen växer sig större för var vecka, något som tydligt syns då jag jämför bilder för veckorna. Och så har vi glädjen så klart, det är ju underbart att vi skall få en liten bebis! Och Zebastian det underbara barnet klappar sällsamt på magen och ropar "Hej hej bebis!" ned i min navel. Han är ju ljuvlig. Men tröttheten gör sig också mer och mer påmind, ju längre i graviditeten jag kommer och ju tyngre knytet blir. Blir allt jobbigare att gå och orka göra någonting.



Och så kom ytterligare en vecka,Vecka 27 kom och gick så fort att jag nästan missade att den faktiskt var här. Tiden tycks gå väldigt fort nu för tiden. Det tog längre tid att vara ungdom än att vara vuxen. Den 10 juli fyllde jag 21, men det känns ändå som om att det var igår jag fyllde 17. Det är både bra och dåligt att tiden går fort. Det är ledsamt att livet går så snabbt, om man inte gör någonting utav det menar jag. Vem vill gå till jobbet dag ut och dag in, sälja sin tid för lite pengar, som nästan inte räcker till mer än vad det måste räcka till. Sedan göra det hela livet, tills man runt 70 eventuellt kan pensionera sig och leva på mindre än hälften av de pengar man i dagsläget tjänar. Jag vill det inte och vet hur jag skall slippa det. Men om det vore så, vore det tråkigt att tiden gick så fort.


Med det så vill jag bara sammanfatta att allt är bra just nu och att vi väntar spänt på vår lilla ängel, Amanda mår bra och bebisen växer för fullt nu dom sista 11 veckorna som är kvar.

mitt nya skol projekt

jag håller på att skriva om hur det är att bli pappa och jag känner att det går riktigt bra faktiskt,
har kommit en bit på vägen. Så nu sitter jag och funderar på bilderna och sånt, hur jag ska lägga upp det.

det var allt för mej i alla fall för tillfället
peace oute ;)

Ett litet skol projekt som vi ska jobba med, att ha en neggativ, en possitiv och en vanlig bild på sig själv. Och hur det ska vara får ni gissa er till =)

tjoho

Det här med blogg det måste vara min grej =)
man blir så glad i kroppen av att skriva massa saker och nu får man passa på oxå när man har en blogg att vara aktiv för annars vet man inte om man får vara var


snart helg =) det är underbart massa film och mys
ska bli så trevligt

min intervju

En liten pratstund med Angelica!

Angelica är från Tidaholm och är 19 år,
och har gjort en rätt pinsam grej.
Hon bor här i Tidaholm tillsammans med sin pojkvän och deras son på drygt ett år. På fritiden tycker hon om att umgås med familj och vänner mer brukar hon inte hinna med. Hon väljer äpple i stället för banan, och hellre en mysig hemmakväll än bio.



Hund eller Katt?
Då skulle hon välja hud eftersom hon har en.

Små eller stora fötter?
Då skulle hon välja stora fötter fast hon tycker fötter är äckliga

Vad är ditt drömjobb?
Jag skulle vilja bli fotograf och jobba åt någon känd skvallerblaska.

Hur ska den perfekta daten se ut?
Middag på en dyr restaurang och sen en mysig hemma kväll med film.

Vad är det mest pinsamma du gjort?
Det var en dag när det regnade och jag skulle springa igenom stan, jag hade ”Foppa tofflor” på mig och ramlade när jag var framför massa folk och dom började asgarva, då skämdes jag riktigt mycket.